Bland de avrättningar som utfördes under 1600 och 1700-talen gällde de flesta barnamord. Det sägs att det mördade barnet spökar lika länge som det egentligen skulle ha levt enligt ödets bestämmelse. Dessa spökbarn kallas för mylingar, utbölingar eller utbördingar. I avsnittet ”Mylingar i vidskepelse och verklighet” får vi ta del av några tragiska kvinnoöden och fördjupa oss i den verkliga historien bakom alla sägner och myter rörande mylingar.
I Forsa socken berättades följande historia av Brita Olsson, som var född 1882, för folklivsforskare Imber Nordin-Grip år 1936.
”Jag har hört talas om att det var bal eller nån lekstuga eller tocke där ställe, och där var det väggfasta bänkar med lock på. Så ropa det från en utav bänkarna: ”Om inte det vore för sassa, så skulle jag opp och dassa me mamma!” Då segna en av flickorna ner, och blodet börja på strömma ifrån’a. Så var hon då röjd på en gång. Då hitta dom barnliket med en sax på.”
Avsnittet hittar du där poddar finns.
Podbean
Spotify
Apple Podcast
Google Podcast
Player FM
Avsnittslbilden är hämtad från Nordanbo Fäbodar i Alfta socken.