I samband med hundraårsjubileet för landskapsblommor år 2008 ansåg etnolog och författare Ebbe Schön (1929-2022) att det var dags för en liknande företeelse kring folktron – landskapsväsen. Tanken enligt Ebbe var att dessa väsen ska fungera som en landskapssymbol och påminna oss om vårt rika andliga kulturarv.
Hälsingland fick på grund av det så viktiga fäbodbruket Vittra. Vittra, eller småfolket som hälsingar ofta säger, är symboliskt med fäbodväsendet. De bor familjevis, verkar kring fäbodvallarna och har egna praktfulla kreatur som de sköter om på samma sätt som människorna.
Dalarnas landskapsväsen blev Rånda, eller Skogsrået som hon också kallas. Hon är vacker och förför gärna de män som inte är på sin vakt, men kan också hjälpa kolaren eller skogsarbetaren i dennes arbete med att hålla vakt och varna vid faror. I Dalarna kan man oftast känna igen henne via hennes rävsvans som sticker ut under kjolen, i södra Sverige är hon ofta ihålig på ryggen, lite som en gammal stubbe.
För Gästriklands del blev Sjörået landskapsväsen. Sjörådet lever i både grupp och ensam, råder över sjön och dess invånare. Det händer att han eller hon försöker lura med sig nyfikna människor ner i djupet, precis som Näcken.
Lappland – Saivo
Norrbotten – Bergkärringen
Västerbotten – Varulven
Jämtland – Puken
Härjedalen – Manbjörnen
Ångermanland – Berghunden
Medelpad – Maran
Hälsingland – Vittra
Gästrikland – Sjörået
Dalarna – Råndan
Västmanland – Gruvrået
Värmland – Lyktgubben
Närke – Vättarna
Uppland – Gårdstomten
Sörmland – Älvorna
Dalsland – Jättarna
Öland – Havsfrun
Gotland – Bysen
Östergötland – Drottning Omma
Västergötland – Näcken
Småland – Trollen
Bohuslän – Havspojken
Halland – Flygande Holländaren
Blekinge – Skeppstomten
Skåne – Bäckahästen